Vår solkiga lilla hemlighet
Solkiga små hemligheter har en lång tradition i vår kultur. En solkig liten hemlighet är en närmast officiell liten bit fakta som aldrig uttalas högt. Kunskapen sprids istället på sublima sätt, till exempel genom anspelningar och skämt, vilket ger spridaren en utväg om det skulle visa sig att kunskapen inte tas emot på ett positivt sätt. Solkiga små hemligheter kan vara av typen
Faster Rut dricker.
Bertil fick egentligen sparken, men låtsas att han bytte jobb.
Gildas ryggproblem är psykosomatiska.
Solkiga små hemligheter förändras i takt med civilisationens utveckling. Många äldre hemligheter verkar smått vansinniga sedda i dagens ljus:
Kungen är dyslektiker.
Selma var homosexuell.
Förmodligen får vi hela tiden nya hemligheter, men som alltid med samtida företeelser kan de vara svåra att urskilja. Det skulle kunna vara så att vi i takt med civilisationen blir mindre hemliga. Det är naturligtvis målet, något vi också tydligt kan se i styrdokument för det gemensamma livet. Exempel på arbete mot solkiga små hemligheter är att skolan, socialtjänsten och rättsväsendet ska motarbeta diskriminering och avslöja sexuella övergrepp och misshandel.
Den riktigt solkiga hemligheten idag har vi däremot inte lyckats avdramatisera så pass att vi kan uttala den: att flickor är andra klassens medborgare. Att hur mycket de än anstränger sig alltid kommer att vara lite mindre värda än pojkarna. Att de kommer att få billigare födelsedagspresenter och julklappar än pojkarna. Att de kommer att få sämre träningstider på idrottsanläggningarna. Att de som vuxna kommer att få arbeta hårdare för mindre lön om de väljer en traditionellt manlig karriär, men att de kommer att få arbeta hårt för en liten lön om de väljer en traditionellt kvinnlig karriär. Och att några av dem kommer att bli långtidssjukskrivna med diffusa symptom och diagnoser och att de kommer att få sämre vård än om de inte varit flickor.
Här hittar vi alla karaktäristika hos en solkig liten hemlighet: alla känner till det, det finns belagt i forskningen, men det är något vi helst inte skulle vilja att det finns och vi pratar inte öppet om det. Visst pratas det i vissa grupper, bland exempelvis forskare och politiker. I vissa kretsar betraktas det inte som en hemlighet utan ett faktum att det för en kvinna lönar sig bättre att byta kön än att satsa på utbildning. Hemligheten ligger i vårt förhållande till objekten – flickorna. Vi behandlar detta som en solkig liten hemlighet gentemot flickor. Sen är det meningen att de ska läsa sig till sanningen i livsstilsböcker och makt- och könkurser. Istället för att berätta hur det ligger till, både för pojkar och flickor. Inte för att göra dem nedslagna utan för att göra dem desillusionerade. Som det är nu hjälper vi barnen att utveckla samma självbedrägeri som tidigare generationer har gjort. Förmodligen gör vi det av vänlighet och önskan att skydda, men den enda nytta en solkig liten hemlighet kan göra är att skydda den som sitter inne med kunskapen. Den personen slipper ta det besvärliga ansvar som ibland följer med kunskap. Objektet skyddas bara på ytan, men skadas i längden.
Tänk om flickor istället på ett tidigt stadium fick lära sig att lägga energi på rätt saker. Det kanske, kanske är så att vi inte borde ha lagt all vår energi på att göra läxorna i tid, utveckla en prydlig handstil, sitta mellan två bråkiga pojkar, vara lärarens och föräldrarnas lilla stöd. Vi kanske borde ha pratat mer med varandra om hur det känns när man långsamt börjar förstå att man inte får vara med på lika villkor. När man första gången inser att tjejträ inte är en teknisk term i idrotten brännboll, utan ett nedsättande ord ägnat att placera in flickor generellt på en lägre idrottslig nivå än pojkar. Vi kanske borde ha pratat med varandra om paniken när man testar olika förhållningssätt, men inget duger. När man testat att härma affischpelarnas utstyrslar och någon vuxen antytt att man ser ut som en hora och man har testat att förneka sitt kön och att själv använda tjej som förringande glosa. Då kanske vi hade avslöjat på ett tidigare stadium att det inte hade spelat någon roll hur många förhållningssätt vi provat – vi var dömda på förhand eftersom vi var flickor. Och kanske hade vi kunnat använda den kunskapen till något vettigt. Vi kanske hade blivit arga och starka.
Det är en farlig väg att anträda. Vi vet inte med säkerhet om desillusionerad är ett bra eller dåligt ord. Desillusionerad kan tolkas som ett tillstånd av handlingsförlamning, där vetskapen har drabbat en så hårt att man inte orkar fortsätta. Desillusionerad kan också ses som ett tillstånd fritt från falska bländverk, där man obehindrat kan se vad som är möjligt och rikta sin kraft rätt. Är det bra att få leva i falsk trygghet eller är det bra att veta vad man har att slåss emot? Jag vet inte. Det jag vet med absolut säkerhet är att faster Rut inte blev hjälpt av att alla höll tyst om att hon drack.
