100 procent

Vi pratade på väg till jobbet om gubbklubben, alltså det faktum att män lyfter fram män i yrkeslivet. Jag tror att om det fanns ett sätt att mäta detta skulle alla, män som kvinnor, bli förskräckta. Gubbklubben är otroligt omfattande och rekryteringen sker utan att vi tänker på det. Men en annan sak som förmodligen också påverkar är hur vi socialiserar barn. Det finns mängder att säga om detta och här ska jag bara beröra en sida av saken.

Om det är så att det i arbetslivet krävs vassa armbågar och en förmåga att framhäva sig själv, så förutsätter det en förmåga att förlora. Alltså en insikt om att förlorandet bara är andra sidan av vinnandet. Den som lär sig att tävla om saker lär sig att ibland förlorar man. Det svider men det ingår i systemet och kan därför uthärdas. Om vi då socialiserar flickor att passivt vänta på upptäckt (Askungen, prinsessan som blir räddad, modellen som blir upptäckt på bussen, osv) medan pojkar får lov att identifiera sig med den som tävlar (prinsen som slår ner draken, t ex), så är ju pojkarna bättre förberedda på det liv som väntar efter barnkammaren och skolan. Många kvinnor är så rädda att förlora att de aldrig ställer upp i tävlingen. Idrotten har nog räddat många kvinnor, men det totala socialiserandet har inte gjort mycket för att förbereda oss för verkligheten som vuxna. Som vanligt gäller att det finns individuella skillnader, men generellt är fler flickor än pojkar beredda att vänta på sin karriär än att tävla för att nå dit. Eftersom tävlandet innebär att någon förlorar. Därför bör kvinnor våga förlora, våra vara dåliga, våga vara roliga men fula. Och alla bör uppfostra flickor att våga förlora ibland. Vi måste visa att det fungerar att blotta sig så mycket och ändå överleva.