Bränna pengar
Gudruns Schymans tilltag att bränna pengar i Almedalen kan ses som en pr-kupp där Feministiskt Initiativ kom på ett smart sätt att synas bland alla högljudda mer etablerade partier. Men det går djupare än så. Schyman visar på ett konkret sätt på de orättvisor som finns och hon gör det på ett provocerande och samtidigt befriande sätt. Hon provocerar naturligtvis alla som inte tycker att det här är en viktig fråga. För dem framstår resursslöseriet som det allvarliga, det som syns mest och därigenom överskuggar resten av handlingen. För dessa personer blir frågan vad man kunnat använda pengarna till istället viktigast. Men den protesttradition Schyman arbetar i vägrar ta ställning till den frågan. Hennes sätt att använda resurser för att visa på att resurser slösas bort är ett sätt att ta kommandot över vad som ska diskuteras. Vi ska inte diskutera om det är rätt eller fel att bränna pengar, vi ska diskutera vilka pengar som bränns varje dag och om det verkligen är ok.
Den lilla struntsumma Schyman brände i Almedalen är enligt FI’s beräkningar den summa som skiljer mellan mäns och kvinnors löner i Sverige på en minut. Det är inga problem ur ett nationellt perspektiv att hon grillade upp den summan. Det allvarliga är att kvinnor tjänar så mycket mindre pengar än män.
Problemet är inte att enskilda kvinnor tjänar mindre än enskilda män. Sådant kan man i varje enskilt fall argumentera för. Något som sker vid i princip varje löneförhandling och utvecklingssamtal på varje arbetsplats. Vi ska inte ens diskutera de frågorna för de leder inte framåt. Systemet är sådant att vi alla, oavsett kön, med lätthet håller med om argumenten i enskilda fall. Det är så förrädiskt. Jo, det är nog sant att jag inte presterar lika mycket. Och det blir såna krav om jag ska vara där uppe i toppen.
Problemet är istället att kvinnor i snitt har ungefär 90% av vad män har varje månad. Så länge det är så kan vi konstatera att det är fel. Enskilda fall går att förklara eller bortförklara men inte en sådan strukturell skillnad. Så det är bara att inse att vi har ett stort problem. Och det är just det Schyman gör när hon eldar pengar. Påpekar att felet är allvarligt.
Men hur allvarligt är det? Pengar är väl inte allt? Jo, när det gäller arbete är det precis allt. Ingen är så dum att man går till ett lönearbete utan lön. Alltså är det hela grejen. Sen kan man komma dragande med arbetskamrater och annat småtjafs men ingen går till jobbet bara för att arbetskamraterna är trevliga och man har en bra chef. Så låt oss erkänna att pengar är viktigt. Kanske inte i livet men väl i arbetslivet.
Sen är pengar viktigt därför att det är ett av de få sätten vi vuxna värderas. Våra arbetsinsatser vägs och mäts och belönas därefter med pengar. Alla andra påståenden är bara naiva. Och om jag får mindre betalt än en man som gör samma jobb som jag, då betyder det en av två saker: antingen att jag är en dålig arbetare eller att jag är kvinna. Det kan kännas jobbigt att byta kön och därför återstår att kämpa för att de strukturella orättvisorna ska försvinna. Om jag ska ha lägre lön ska det vara för att jag är usel, inget annat.
Lika lön oavsett kön är den viktigaste jämställdhetsfrågan av alla eftersom den lägger grunden till hur vi organiserar arbete, hemmet och fritiden. Den som tjänar minst pengar i familjen brukar stanna hemma med barnen med hänvisning till just familjens ekonomi, vilket påverkar hela samhällsutvecklingen. Den som tjänar mest pengar brukar vara den som står som ägare till bil och andra dyra saker, vilket kan ställa till problem vid skilsmässa eller dödsfall. Den som tjänar mest sparar ofta mer till pension. Den som tjänar mest kan ha dyrare vanor och fritidsintressen. Listan kan göras lång.
Det allvarligaste är ändå den känslomässiga aspekten. Att jag inte är lika mycket värd som de män jag har omkring mig. För mig är det den svåraste delen, att tänka att jag ska behöva göra samma jobb som han gör fast med mindre betalt. Det går inte ihop.
Så Schymans sedelbränning kan ses som en befriande handling utöver den provocerande och tankeväckande. En minuts löneskillnader har vi råd att elda upp. Det här är inte en fråga om vad man kan använda 100.000 kronor till, det här är en fråga om hur vi långsiktigt ska se till att kvinnor som grupp har det lika bra ställt rent ekonomiskt som gruppen män. Det är i förlängningen en fråga om hur vi ska kunna se våra döttrar i ögonen.
Nu bränner jag lite sedlar själv. För att då är det jag som tar kommandot över resursslöseriet. Och det här är bara början.
