Du och jag mot världen, Anna Anka
Publicerad på Newsmill:
Jag vet inte om du känner till vilket genomslag du har fått här i ditt gamla hemland. Du har uppenbarligen allt som krävs för en våldsam debatt i alla medier och vid alla fikabord. Dina porslinsfasader och den där ätstörda kroppen bidrar till din stjärnstatus, du är dessutom gift med en känd, mycket, mycket äldre man, du hymlar inte med ditt förakt för dina underlydande och din önskan att trycka till dina barn. Du lever vad vi här hemma ser som ett lyxliv eftersom du inte behöver gå iväg till ett lönearbete. Du behöver inte ens lämna dina barn för att jobba, vilket många föräldrar i Sverige sliter ont med. Jag kan berätta för dig att det till och med fått ett eget ord på svenska, det här att hålla på och hämta och lämna barnen, stanna hemma när de är sjuka, hinna skjutsa till träningar, laga god och näringsrik mat, hinna träna och vara en bra vuxen. Det heter livspussel och är något de flesta skulle slippa. Så dimper du ner i våra soffor och du har aldrig varit i närheten av ett livspussel. Och dessutom heter du Anna Anka – inte ens en pr-byrå hade tänkt ut det bättre. Idag fick jag frågan ”vad är Anna Anka?” av en person som missat upprinnelsen till debatten. Inte vem är Anna Anka utan vad är Anna Anka, som om du var en tecknad serie som skapat debatt.
Jag vet inte när vi senast var så här eniga om något här i Sverige. Alla pratar om dig och alla som har det minsta lilla i huvudet pratar på ungefär samma sätt. Sen finns det ju ärkenötter som KD:s partisekreterare men alla förstår ju varför han tycker att du ”driver en intressant linje”. Alla vi andra är överens om att du inte är riktigt klok.
Fast jag blir mer och mer tveksam. Inte så att jag tror att du gör så här för att provocera (även detta en av partisekreterarens idéer) utan för att jag tror att du och jag är mer lika än jag vill erkänna. Jag kanske retar mig på dig för att jag ser mina egna handlingar i dina. Och det är därför jag skriver det här brevet.
Vi kanske inte är lika om man tittar på detaljerna. Exempelvis skulle jag inte må så bra om jag såg på parförhållanden så som du gör. För mig är kärleksrelationen ett tillstånd, en räcka handlingar framkallade av och ämnade att förmedla djupt känd kärlek. För dig verkar relationen vara ett ömsesidigt utbyte av tjänster. Du tillhandahåller sexuella tjänster mot att din man inte ligger runt, till exempel. Det låter trist. Samtidigt vet jag att det finns folk som tycker att jag verkar ha det trist. Det finns folk som inte tror på mångårig tvåsamhet, det finns folk som tycker att hela äktenskapet är ett svek mot sina ideal, det finns de som upplevt passion och som förkastar allt vad du-är-min-stora-kärlek-och-bästa-vän-relationer heter.
Men den riktigt stora likheten mellan oss är nog att vi är kvinnor båda två och vi har på olika sätt fått göra val på grund av det. Varken du eller jag är några duvungar, vi har lärt oss hur livet funkar. Om man nu föddes som kvinna så får man jobba som ett djur för att ta sig fram och behålla sin värdighet. Ofta kan man inte få både och. Vet du till exempel att jag har lägre lön än mina manliga kollegor, trots att jag gör samma jobb och jobbar lika långa dagar? Ett tag hade jag till och med en styrande funktion men jag hade ändå lägre grundlön än den sist anställda mannen, och det var jag som hade anställt honom. Och det visar sig att jag inte är ensam om att ha det så här. Om man räknar på det kan man säga att vi kvinnor har ungefär 90 % av männens löner, i snitt. Så vi är ju sjukt konstiga som går till jobbet ändå, vi kvinnor som lönearbetar. Åtminstone skulle vi ju inte behöva göra lika mycket jobb eftersom vi får mindre betalt. Men ändå går jag snällt till jobbet och arbetar med det jag förväntas göra. Ibland klagar jag lite och ibland är jag säkert sur och irriterad på fel personer bara för att det inte känns riktigt bra att jag verkligen har lägre lön bara för att jag är kvinna, men jag går ändå med på situationen. Precis som du gör. Du har också gjort vissa val som faktiskt tar dig bortom det du skulle kunna räkna med som kvinna. Du har ökat på dina möjligheter genom att agera som du gör, du har valt att inte begränsas av ditt kön. Tvärtom! Du gör allt av ditt kön. Good for you, sis! Vad annars kan jag säga utan att vara sexist? Vad annars kan jag säga utan att sälla mig till patriarkatets företrädare, som KD:s partisekreterare till exempel?
Nej, Anna, jag är inte en av dem. Jag är feminist, eller anti-sexist ifall du inte gillar ordet feminist. Jag tror på allas lika värde, jag tror att män är lika mycket värda som kvinnor, jag tror på lika chanser för pojkar och flickor. Dessutom tror jag på att var och en måste ta ansvar för sina egna handlingar, hitta en väg genom livet som tillåter henne att se sig själv i spegeln och vara en bra förebild för den yngre generationen. Och i mina ögon är du lika mycket värd som jag och jag är lika mycket värd som mina manliga kollegor. I mina ögon är du en bra förebild för mina barn därför att du har gjort dina val i underläge. Jag är inte överens med dig om allt du säger – kanske nästan ingenting – men det är inte det viktiga. Du valde att inte bli ett offer, att inte gnälla, du biter i det sura äpplet och är stolt över det.
Först ville jag säga åt dig att sluta gå med på en massa skit och ta för dig i livet, att plocka upp din självkänsla från den där äckliga maten du äter för att vara så där sjukligt smal som du är och från det där löpbandet där du springer ifrån dig själv. Men vem är jag att prata? Jag känner mig rätt besläktad med dig när jag tänker lite närmare på saken. Folk ser nog inte det men vi har gjort nästan exakt samma val hela tiden. Jag tycker att jag har självkänsla fast det har jag naturligtvis inte. Eftersom jag år efter år går med på att ha så låg lön fast jag vet att jag förtjänar mer. Eftersom jag redan har vant mig vid att folk inte lyssnar till mig på samma sätt som de skulle ha gjort om jag varit man. Eftersom jag vet att jag får sämre vård när jag är sjuk. Ändå gör jag inget åt det, jag anpassar mig hela tiden. Jag har lärt mig hur man hanterar orättvisorna och lärt mig stå ut med förnedringen. Jag har lärt mig att ta på mig skulden själv, lärt mig att det är jag som inte riktigt duger till mitt ämbete och därför inte har lika hög lön, lärt mig att det är jag som klagar på småsaker och därför inte kan räkna med adekvat vård. Att lära sig hantera de här situationerna kallas att överleva och allt annat brukar räknas som galet. De som inte accepterar patriarkatets villkor hamnar obönhörligen utanför och det tänker varken du eller jag göra. Du och jag mot världen, Anna Anka.
PO Åggren om Pär Ström
PO Ågren anmäler Pär Ströms bok Mansförtryck och kvinnovälde i VK 28 januari 2008.
Malin Rönnblom: Jämställdhet
I VK den 6 oktober 2006 skriver statsvetaren Malin Rönnblom om jämställdhet: Jag vet att jag borde vara glad, men ändå gnisslar jag tänder. Som alltid är hon knivskarp i sina iakttagelser och får mig att fundera på jämställdhet i nya banor.
Om vi bara har lika många av båda sorter så blir det jämställt. Och det tröttsamma talet om kvotering och kompetens som ständigt återupprepas ? kunde det inte vara självklart idag att definitionen av kompetens är beroende på de maktordningar som präglar samhället. Att en kompetent politiker oftare är en vit, medelsålders, heterosexuell, medelklass man än en svart, ung, arbetarklass flata. När ska jämställdhetspratet ta steget bortanför representationsfrågan? När ska politikens innehåll på allvar granskas utifrån hur sexism och även rasism och heteronormativitet sätter gränser för människors handlingsutrymme?
Skolverket kritiserar Minervaskolan i Umeå
Skolverket meddelar att Minervaskolan i Umeå inte uppfyllt skollagens krav att skolan ska vara öppen för alla. Debatten har tidigare kommenterats här. Goda sidan: 1,rassarna: 0.
Sjal eller bh, varför får ni ens bry er?
Vi har haft en hetsig debatt här i Umeå om slöjförbud på skolor eller inte. För mig är inte detta en debatt om religionsfrihet, mångfald eller ens tolerans. Det är en ren, oförfalskad sexistdebatt. Diskussionen om det är bra för unga flickor att bära sjal eller om det är ett förtryck måste givetvis föras, men den måste för det första föras på de troendes villkor och inte som en påtvingad, imperialistisk diskussion och för det andra måste den föras så att de enskilda flickorna inte offras.
Den enskilda flickan som känner sig skyddad från blickar och kladdiga händer genom att bära slöja eller täckande kläder har lika stor rätt till sina känslor som hon som vill visa magen eller han som vill gömma sig i sin huva. Det handlar om att respektera olika yttre uttryck för det inre. Och den enskilda flicka som behöver hjälp att slippa slöjan behöver vårt stöd, men det stödet får inte vara så fegt att det jämnar alla andra med marken. Det är enkelt men fegt att ta till sånt som man kallar allmänna regler för att slippa ta diskussionen med just dem det berör.
Ett exempel är den lilla pojken som äntligen pekade ut mobbarna i klassen och läraren löste det hela genom att skicka hem ett brev till alla föräldrar där de uppmanades att tala med sina barn om att inte mobbas. Det brevet kom naturligtvis även hem till den lilla pojken vars föräldrar pratade allvarligt med honom om att man inte får mobba sina klasskamrater.
På samma sätt fegar skolan ur när de väljer slöjförbud för att det finns några flickor som far illa. Av sin religion, sin kultur eller sin familj kan ju inte vi bedöma på ett generellt plan, utan där måste man se till varje enskilt fall. De som drabbas av detta är alla flickor som med stolthet och glädje sätter på sig sjalen när de går utanför familjens trygga famn.
Och jag blir så arg och ledsen när jag tänker på att det är möjligt att fortfarande idag ha åsikter om flickors klädsel; de får inte ha sjal, de får inte ha stoppad bh, de får inte visa magen… Bort med tassarna från våra flickors yttre uttryck! Det är ändå det inre som räknas och det kommer ni aldrig åt genom att förbjuda det yttre. Det kommer ni bara åt genom att prata med dem och se individen.
Om nakentidningar
Jag skulle just till att publicera en text här i bloggen, eftersom jag trodde att Aftonbladet tackat nej, när min man ropade att den fanns med i dagens tidning. Tyvärr lägger de inte ut annat än huvudartikeln på nätet och min var inte där, så jag lägger ut texten här ändå. Det är ett svar på riksjönsen Bingo Rimér från i fredags. De hade kapat min text, så den här versionen är bättre:
Jag håller med Bingo Rimér att det var en bra idé att skicka ut Moore till unga män. Jag passade nämligen på att läsa tidningen när den kom hem till en av familjens licensierade fotbollsspelare. Utan gratisutskicket hade jag fortfarande varit lika okunnig om det Rimér kallar killtidningsgenren. Eftersom jag ofta irriterar mig på sexualiseringen av kvällstidningar, tjejtidningar, reklam och dokusåpor, tänkte jag att Moore och de andra nakentidningarna förmodligen inte är så illa. Mest troligt är det som att bläddra i söndagsbilagan eller Frida, tänkte jag. Och moralist är jag definitivt inte. Sex, skönhet och attraktion mellan människor är naturliga ingredienser i livet och måste därför få skildras. Tänkte jag och började läsa Moore.
Efter genomläsningen mådde jag illa. Det var inte alls som att läsa kvällstidningen eller se en fylledokusåpa. Moore skildrar kvinnor i text och bild som objekt, det hade jag i och för sig kunnat räkna ut innan. Det otäcka är att dessa objekt framställs som tacksamma för att de får uppmärksamhet av män. Hela Moore andas en unken människosyn där unga, fräscha kvinnor hoppas bli godkända av män. Inte bara unga, fräscha män, utan alla män. När sen Rimér i fredagens Aftonbladet försvarar sin sexistiska tidning med att det finns de som är värre, mår jag ännu mer illa.
Snälla Bingo, förnedra dig inte mer än så här! Du var säkert ultracharmig när du var i samma ålder som flickorna du fotade, men nu balanserar du farligt nära snuskgubbestupet. Du kommer alltid att vara omgiven av unga flickor som vill fotas, men du kan själv välja att lägga av. Du kan inte skylla på att det finns värre saker på internet. Vad andra gör påverkar inte den inre moralen i dina handlingar, det tror jag att du är smart nog att inse. Självklart har du rätt att vara entreprenör och tjäna pengar. Du har uppenbarligen varit mycket bra på det också. Men du har inte rätt att göra det på andras bekostnad. Du är en erkänt duktig fotograf, du skriver bra och verkar intelligent. Använd de egenskaperna så att du blir rik samtidigt som världen blir en bättre plats att leva på. Gör som alla andra helt enkelt; ta ansvar för dina handlingar. Då kan du se dig själv i spegeln och åldras med värdighet.
