100 procent

Madeleine Albright har tillskrivits (om nån har en referens till citatet, hör gärna av dig):

Den dag vi har lika dåliga kvinnliga chefer som manliga, den dagen har vi uppnått jämställdhet.

Det viktiga här är att hon pekar på skillnaden i de krav som ställs på kvinnor respektive män. För att generalisera får små pojkar lära sig
att de duger rätt så bra som de är, medan flickor får lära sig att hela tiden bli bättre, att aldrig duga. Det leder till att det finns mängder
av kvinnor som kämpar med dåligt självförtroende och sviktande tillit
till sin förmåga. I en sån situation kan framgång leda till sämre självbild. Framgång leder till tankar som

Egentligen är jag inte så här bra som de säger, nu måste jag skärpa mig och bli bättre.

Det blir en situation där man bara kan förlora – hur hon än agerar är hon en förlorare; är hon inte framgångsrik så är hon en förlorare, är hon
framgångsrik så ökar kraven och hon blir en förlorare. För att komma bort från detta gäller det att inse att man kan duga även om man inte
är perfekt eller ens gör sitt allra bästa. Att man kan vara en dålig
chef, ungefär. Ett sätt skulle ju kunna vara att välja dåliga chefer som förebilder, men det är en destruktiv väg – ingen vill egentligen
vara dålig, bara slippa de orimliga kraven. Ett annat bättre sätt är
att träna sig i att ställa ut skridskorna. Man tränar sig i att inte hela tiden prestera på topp utan emellanåt tillåta sig att lita på sin utbildning och erfarenhet och bara åka med. Det är ett sätt att hantera
kraven som samtidigt leder till ökad självtillit, eftersom man varje
gång får bekräftat att man duger precis som man är.

Jag har praktiserat detta när jag varit ute och föreläst. Till en början var jag oerhört nervös inför varje gång just för att jag fick så
positiva reaktioner och det triggade en önskan att vara så där bra som folk tyckte jag var. När jag sen började tänka på saken så insåg jag
att när folk vill att jag ska komma och föreläsa så ber de om exakt det
jag kan leverera. Varken mer eller mindre, vilket gör att jag kan lita på min utbildning och erfarenhet och bara ställa ut skridskorna. Efter
att jag började tänka så har jag inte haft mer än en släng av rampfeber
vid något tillfälle. Jag vet att jag gör ett bra jobb, att jag är väl förberedd och att jag inte hade kunnat göra det bättre.

En enkel sak att träna sina döttrar i är att inte snegla på andra för att se efter om de duger. Jag tror nämligen att vi uppfostrar flickor att i större utsträckning än pojkar spegla sig mot omgivningen. Flickor lär sig tidigt att först skanna omvärlden och sen agera utifrån vad de läst av. En ung dam som jag träffade kunde inte ens känna efter om hon var hungrig, utan var tvungen att kolla med sin kompis. Det är ju ett extremt exempel, men det kan fungera som symbol. Om vi tränar flickorna i att lyssna på sig själva kanske vi får unga kvinnor som vågar gå sin egen väg på samma underbara självklara sätt som många pojkar gör. Många pojkar är verkligen kungar i sitt eget kungarike. Den chansen borde även flickor få. Titta en flicka djupt i ögonen och fråga henne vad just hon tycker, så har du tagit första steget att hjälpa henne bli drottning istället för tjänsteande.

Fyra gymnasieelever i Umeå presenterade sin egen uppfinning: våldtäktsbältet Victoria. Det är dels en produkt som ska försvåra vid våldtäkt och dels ett inlägg i debatten, allt enligt eleverna själva. Själva uppfinningen är ett spänne som sätts över det vanliga spännet på bältet. Victoria är krångligt att öppna om man inte öppnar det själv. Poängen är att försvåra för en förövare men också att hjälpa till vid en rättegång. Om man haft våldtäktsbälte på sig och sagt nej, så borde det räknas som ett nej. När jag hörde dessa kloka, unga kvinnor berätta om den här sidan av uppfinningen, så ryser jag. Naturligtvis bland annat för att de är så kloka och har tänkt till och det gör mig alltid lika lycklig, men framförallt så blir jag upprörd över att unga människor inte känner sig säkrare än så här på det rättssystem vi lämnar vidare till dem. Ett nej ska naturligtvis vara ett nej, överallt och alltid. Och det ska naturligtvis även en domstol erkänna. Nu vet de och alla vi andra att det inte är så. Och då finns våldtäktssyddet Victoria. Läs mer på företagets hemsida www.victrixuf.tk.