Malin Rönnblom: Jämställdhet
I VK den 6 oktober 2006 skriver statsvetaren Malin Rönnblom om jämställdhet: Jag vet att jag borde vara glad, men ändå gnisslar jag tänder. Som alltid är hon knivskarp i sina iakttagelser och får mig att fundera på jämställdhet i nya banor.
Om vi bara har lika många av båda sorter så blir det jämställt. Och det tröttsamma talet om kvotering och kompetens som ständigt återupprepas ? kunde det inte vara självklart idag att definitionen av kompetens är beroende på de maktordningar som präglar samhället. Att en kompetent politiker oftare är en vit, medelsålders, heterosexuell, medelklass man än en svart, ung, arbetarklass flata. När ska jämställdhetspratet ta steget bortanför representationsfrågan? När ska politikens innehåll på allvar granskas utifrån hur sexism och även rasism och heteronormativitet sätter gränser för människors handlingsutrymme?
Roller
En av de saker som skiljer pojkars och flickors uppväxt åt är att pojkar erbjuds fler roller att välja mellan. Traditionellt har flickor haft hora eller madonna att välja mellan, medan pojkar kunnat välja mellan betydligt fler och mer komplexa figurer. Det är en av de saker som blivit bättre, bara det att vi idag kan erbjuda flickorna att bli både mamma och något annat är ett framsteg, eftersom pojkar alltid har haft samma erbjudande. Att bredda rollerna eller öka valmöjligheterna tror jag är viktigt. Då minskar också behovet av inbördes strider som handlar om vem som har den rätta läran.
Leopardkjolsfeminism
Under sommaren har jag följt en serie kallad Fula flickor på Västerbottenskurirens kultursida (finns tyvärr inte att läsa på nätet). Mycket av det som sagts passar in i de tankar jag försökt tänka länge, men inte riktigt lyckats med. Jag har tidigare skrivit om leopardkjolar här i bloggen och när jag föreläser försöker jag alltid försvara flickorna med magtröjor. Nu tänkte jag använda några dagar i den sista sommarsolen här ute på altanen, där bara fåglarna och ibland kattens plinga (för just fåglarnas skull) hörs, till att formulera lite tankar om leopardkjolsfeminism. Nån gång i slutet av augusti kör den normala bloggen igång.
Jag tror att feminismen har kommit till ett stadium där det är tillåtet att prata om vilka inre konventioner som finns och att nästa viktiga steg är att ifrågasätta dem. När frånvaron av uniform har blivit en uniform, är det dags att tänka om. Om jag går till mig själv, så tror jag mig om vara vidsynt och ha koll på mina fördomar, men precis som alla andra så vet jag helt säkert att hon som trippar in på badhuset med ultralonderat hår och leopardbaddräkt är mer korkad och har tänkt mindre än jag. Och då har jag låtit frånvaron av uniform bli en uniform. Med min uniform: bekväma men prydliga kläder, lite H&M och lite kvalitet, ingen eller diskret makeup… ja, ni fattar… så signalerar jag att jag är smart och självsäker men inte snobbig. Jag tror att nästa steg för oss som vill flytta fram positionerna hela tiden är just att utmana eller kanske snarare återerövra de typiskt kvinnliga symbolerna.
Som ett led i kampen tänker jag köpa en leopardkjol och se vad som händer. Den första utmaningen blir ju att köpa och bära nåt som jag verkligen tycker ser billigt ut. Nästa utmaning blir att möta eventuella fördomar. Jag meddelar på detta ställe hur projektet utvecklas.
Att klanka ner på BB-Linda för att hon hindrar jämställdhetsarbetet är lika idiotiskt som att skrika på bärplockarna i Fredrika för att världens rikedomar är orättvist fördelade. Bärplockarna har rest hit från Thailand som en lösning på den situation de befinner sig i, precis som Linda och många kvinnor med henne har hittat en lösning för sitt liv. Varken bärplockandet eller att leva på sitt utseende är hinder för att föra kampen mot orättvisorna parallellt. Snarare är det oerhört fegt av oss som kallar oss feminister att skylla på att någon annan skulle hindra arbetet. Antingen gör man så gott man kan och är nöjd med det, eller så får man väl erkänna att arbetet inte går så himla bra.
Leopardkjolsfeminism handlar om mycket mer än ett opportunistiskt exponerande av mod. Det handlar om att skjuta det dolda förtrycket i sank. Det finns ingen effektivare diktatur än den som ingen erkänner att den finns. När folk frivilligt förtrycker varandra slipper makthavarna befatta sig med den saken. Så om kvinnor och män ska få samma chanser gäller det att inkludera alla i det arbetet. Även de personer som inte ser ut att passa in i mallen.
Tyvärr går arbetet segare än jag planerat; det finns helt enkelt inga leopardkjolar i de butiker jag har råd att handla i. Nåväl, jag kämpar vidare.
Kort kjol och höga klackar
Fick en kommentar till förra veckans inlägg om hemligheter och eftersom kommentarerna inte är många, så jag tar glatt upp tråden. JA, jag håller med skribenten! Helt riktigt, vi måste diskutera snäva kjolar och höga klackar. En sorts självstympning, även om den är av det slaget att man kan ångra sig. Förnedring har ju alltid haft en viktig plats i allt förtryck och kanske är det just den funktionen som de här riktigt handikappande kläderna har. Det tar ju tid också att se ut som en traditionell kvinna. Många timmar och en stor del av lönen ska läggas på kläder, smink och hår. Den andra sidan av klädfrågan uttryckte suveräna Belinda Olsson så bra i sin krönika Det sitter i ryggmärgen att inte vara slampig. Så här skriver hon:
Kan vi inte prata om vad som skulle hända om vi dök upp på jobbet i urringad leopardklänning, med en fet ros tatuerad över ena tutten, istället för att bli låtsasindignerade när någon knasrektor hoppar på våra tonårssystrar.
För vad är det för inomgruppsligt förtryck som får mig att tro att jag är en bättre människa än hon med den rejäla urringningen och den genomarbetade frisyren? Ja, läs hela krönikan, så förstår ni varför jag allvarligt funderar på att spara ihop till både tatueringen och leopardklänningen.
Svårt att enas
Feminism är inte en åsiktsgemenskap. Vi måste inte tycka likadant om allt för att enas kring feminismen. Det enda vi har gemensamt är att vi erkänner att det finns maktstrukturer som beror på kön och att vi tycker att dessa är orättfärdiga och måste bekämpas. Det är allt.
Definition
En feminist är en person som erkänner att det finns orättfärdiga maktstrukturer som beror på kön och att dessa genomsyrar alla lager i samhället.
